Känns som om jag är med i en film eller lyssnar på någon annan som pratar.
Fan! Måste jag flytta nu?
Vi har haft problem med en hund i området bra länge nu. En ilsken (osäker) DP som skrämmer slag på omgivningen här. Tjejen som äger hunden har aldrig haft hund och har dessutom en allvarlig psykisk åkomma. Hon har OCD och har massor av saker hon måste göra hela tiden och det gör att hon är oförsiktig med hunden då. Lägg ett flexikoppel på det så kan det ju inte bli annat än katastrof.
Igår hade hennes mamma hand om hunden, hon bor i våran port, och vi ska runda ett hörn där hon står och pratar med en annan dam som bor här. Jag håller in mina hundar och håller vad jag tror är ett säkert avstånd. På en sekund så sitter DP:n i nosen på Aston!
Jag går iväg en bit och kollar sen om det blev några märken eller om det gick hål på skinnet. Då kommer den andra damen och säger "det blev inget" och jag blev skitarg! Hon står och skäller på mig och säger att jag måste ha förståelse för andra människor och jag sa att jag förstår att hon har det jobbigt men att hon inte kan ha det jobbigt på andras bekostnad.
Jag berättar också att när dottern hämtar sin hund hos mamman i våran port på kvällen så släpper hon den lös i porten och den dyker på våran dörr, krafsar och skäller. Mina hundar reagerar inte posistivt på det kan jag tala om...
Medan vi står där och pratar kommer mamman tillbaka utan hund och den andra damen börjar prata med henne och rekomenderar ett vanligt koppel och talar om att hon måste säga till hunden när den gör utfall så där för att nästa gång dyker den på fel hund och då finns ingen DP kvar.
Bellman och Aston nosade och hälsade på henne och det var inga konstigheter alls.
Jag tyckte däremot att det var skönt att prata med henne då grannsämjan inte varit den bästa pga den här hunden.
Jaha, så på kvällen kommer jag utifrån och mamman håller upp porten åt oss och vi går in. Jag håller hundarna kort så som jag alltid gör och hon piper till och säger att Aston bet henne. VA?
Jo, han bet minsann henne i baken och nu måste jag ju säga åt honom att det inte är okej. Hon undrade om hon skulle till läkaren nu och jag bara gapade. Hände det här verkligen just?? Jodå, han bet jättehårt...
Fy fan säger jag! Jag vill inte bo här längre, känns som en mardröm alltihopa.
Ska hålla mig så långt som möjligt ifrån de här människorna, måste ju vara nåt gravt fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar