Nu var det ett par dagar sen jag skrev här.
Jag och Simon var hemma hela förra veckan och vi höll oss sysselsatta.
I helgen hände något stort som förändrade hela mitt liv.
Jag har äntligen återfått kontakten med min Lillebror!
20 år sen är det vi sågs och pratade med varandra. I två dagar nu har vi pratat nästan konstant, försöker komma ikapp lite och lära känna varandra. Han är så fin och jag är så överväldigad över alla känslor.
Det är nästan skrämmande hur lika vi är trots att vi vuxit upp långt ifrån varandra.
Det är så mycket jag vill ha sagt och som jag vill skriva ner för att komma ihåg den här helgen men jag är så trött att jag inte finner orden.
(Har jobbat sen kl 13 igår och haft väldigt mycket vaken tid i natt.)
Jag återkommer.
Ååå vad fint Linda *blir tårögd*! Vet känslan..kan tänka mig att den är ung som när jag letade på min biologiska pappa efter 46 år.
SvaraRaderaLiksom en..eller flera pusselbitar som fattats i livspusslet faller på plats.
KRAM i sommare <3
Absolut säkert samma känslor!
RaderaJag är fortfarande helt överväldigad men vi är både helt överens om att inte spilla mer tid. Ska försöka ses så fort som möjligt, tyvärr ligger det ett "par" mil mellan oss. Jag släpper honom inte igen!!
Kram på er!!