Jag måste inse att jag inte kan påverka hur andra uppfostrar sina barn. Att det inte är någon idé att jag retar upp mig eller blir arg för något som andra gör. Istället får jag lägga ner energi på mig och vad jag gör. Så länge jag gör det jag tror på och som jag tycker är rätt så kommer Sonen att se det. Han kanske inte kommer tycka som mig och det kan jag inte heller göra något åt.
Måste också förklara mig lite angående "mitt barn - andras ungar". Jag menar att när andras barn gör mitt barn ledset eller får honom att känna sig sämre på något sätt blir jag sur, ledsen och arg. Där är det dock inte barnets fel heller utan föräldrarnas. Så även om jag blev sur på "J" vid tillfället så är det ju inte hans fel.
Nu ska jag ut med min kamrat Frida/ och hundarna.
/Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar