MorotsKaka

Nu ska här bakas!

FiskPaj

Fiskfile'
Tomat
Fetaost
Purjolök
Creme fraishe
Spenat
Grädde
Salt o peppar

Pajskal

Jag höftade allt och hade i ugnen tills fisken var klar.

Ångade broccoli och hade vitlöksbröd till.

Riktigt smaskigt!!

Sitt Fint!

 

Jag har gjort ett kap! 150 kr för denna ascoola fåtölj! Är jättenöjd med mitt köp.

 

Ja, nu var det ju en ganska lång tid sen jag skrev sist igen. Det har hänt en del roliga saker och en del tråkiga saker.

Just nu är jag sjukskriven för hjärnskakning och magsår men jag hoppas att jag får komma igång och jobba snart igen. Läkartid på onsdag...

 

Jag har återtagit kontakt med en gammal kär vän! Jättekul och jag hade glömt exakt hur roligt vi har när vi umgås!

 

Simon sitter här bredvid med tjock hals så det blir nog en tripp till VC med honom, vill kolla så det inte är halsfluss.

 

Jul och nyår är över och det är skönt!!

 

 

GLÖM INTE SLÄCKA LJUSEN!

En kan inte bli påmind nog många gånger!

Mys-Helg!

Jag har haft en riktig myshelg!
Simon med tillhörande far åkte till Örebro på kalas igår. Då passade jag på att få lite tid med mor och bror ute i Härkeberga.
Hundarna eller iallafall 2/3 röjde i snön och vi bakade massor av saffransbullar med mandelmassa. Vi gjorde dem förra året med och de är supersmarriga! Därför slog vi på stort och gjorde dubbel sats denna gång.
Idag har jag och Simon varit i pulkabacken med Lovely S och Lilla S och nu har jag pyntat lite med stakar och gardiner.

Glad Första Advent!!

Första Snön 28.11.12

Vi gjorde en snögubbe direkt! Ingen stor en men ändå en snögubbe, en rävskrämmare.
Hundarna har haft älgben på uteplatsen. Jag skriver "hade" för de försvann ett efter ett och Aston och husse såg när det sista försvann.
"Nu har du lockat hit räven, bra!"
Hehe...

Jaaaaaaaa!

Min lilla Sköna Gröna Böna gick igenom besiktningen utan anmärkning idag! En sån lättnad!

Nu Är Det Väl Ändå Dags?

 

Fråga mig inte hur jag har tagit den här bilden. Lite skev men fin ändå.

Ja, att blogga alltså.

 

Har tappat sugen lite, det känns inte som om jag har så mycket att skriva om. Allt är precis som vanligt.

Nu i november är det iaf ett par "stora" dagar.

Bellman fyller 4 år!

Jag har jobbat med fast anställning i 6 månader. 6 månader! Tiden går ruskigt fort.

Jag åker till Lillebror i Jönköping den 2 november. Det ska bli kul, och skönt. Behöver lite lillebror-tid.

 

Helt otroligt vad nära vi kommit varandra efter omständigheterna. Trots eller kanske pga de 20 åren isär så har vi ett band som inte går att kapa. Vi är otroligt lika och vet hur den andra fungerar. Jag känner mig så lyckligt lottad över att vi fick en andra chans!

 

Jaja, jag mår bra. Simon är förkyld och har så varit sen i augusti. (Damn you, dagis baciller!) Gubben har luftrörskatarr och får medicin. Hostar som en 90 åring med lungcancer. Yummie!

 

BildRegn

Detta har hänt sen sist;

Så Lite...

att blogga om så jag drar av ett inlägg ifrån badrummet, sittandes på toan. Alltså jag sitter inte på toa men jag sitter PÅ toan. Håller barnet sällskap medan han badar.
Långledig helg och imorrn blir det lite fest! Yihaa!!

Hittade I Fredrik Steens Blogg

Hemskt men vanligt. Gör ont i mig när jag läser...

 "Jag vaknar på morgonen av att husse och mattes klocka ringer. Då blir jag glad för då vet jag att jag inte behöver ligga ensam längre. Alla går upp och jag gillar verkligen sällskap. Jag gillar att vara nära husse/matte även fast de inte verkar gilla mig så mycket längre.
Sen skäller de på mig en stund för att jag är i vägen eller för att jag är för nära då husse/matte äter frukost.
Efter en stund brukar de gå ut med mig en snabbis, men jag skulle hellre strunta i att gå ut om jag fick kramas och gosa lite istället.
Hur som helst, på promenaden får jag heller ingen uppmärksamhet utan husse/matte tittar bara på klockan och stönar åt mig då jag vill leka.
Sen lämnar de mig ensam igen.
Jag bråkar inte då jag är ensam utan försöker få tiden att gå genom att sova en stund. Men jag är ju inte trött, inte ett dugg.
Det är jättetråkigt och jag har hört talas om en hund som får vara med husse/matte på jobbet istället för att vara ensam. Att dom tränar lite varje kväll och går långa skogspromenader tillsammans med en hundkompis. Dessutom har jag hört att den hunden får gosa med husse/matte hur mycket som helst. Den hunden får dessutom själv välja vart den ska ligga på nätterna.
Undrar om det verkligen är sant, gud va kul det skulle vara.
Jag blir glad då jag ligger ensam och tänker på detta, det är liksom lite tröst.
Själv går jag här hemma och bara känner mig ensam, timme in och timme ut, månad efter månad.
Sen mitt på dagen kommer en kille för att släppa ut mig en stund på tomten.
Det är kul!
Eller är det verkligen det? Någonting händer i alla fall några minuter. Har jag tur går det förbi en annan hund på vägen jag kan busa lite med innan killen kommer och sätter på mig koppel för att dra in mig i huset igen.
Han tjatar oxå bara om att jag ska kissa och bajsa, allt medan jag försöker leka en stund. Leka har han aldrig gjort med mig, men man kan ju alltid drömma och hoppas.
Sen får jag gå in igen i min ensamhet.
Då brukar jag bli ledsen, jag längtar verkligen efter fysisk kontakt och någon som vill leka med mig.
Sent på eftermiddagen kommer husse/matte hem. Då blir jag superglad igen även om jag vet att det inte är någon ide.
Det första jag får höra när de öppnar dörren är – hoppa inte!
Jag som aldrig hoppar, jag vill bara känna lite närhet.
Även om vi aldrig leker, även om jag alltid verkar vara i vägen, så känns det skönt med lite sällskap.
Det jag aldrig har förstått är varför de alltid säger åt mig att gå och lägga mig i korgen.
Jag ligger där varje natt, varje dag, jag mår inte bra av att ligga där hela tiden.
Sen framåt niotiden brukar husse/matte börja bråka om vems tur det är att gå ut med mig.
Jag förstår inte varför dom bråkar om det. Det vore bättre om jag fick gå ut själv, på promenaden är det ingen som bryr sig om mig i alla fall.
Tänk om jag fick gå ut själv, då kunde jag kanske träffa någon jag kunde leka med.
Jag får aldrig leka.
Efter denna promenad på cirka 30 minuter, med en sur husse eller matte så går vi och lägger oss igen.
Sen dagen därpå börjar allt om igen.
Jag kommer ihåg den första månaden då jag kom till mitt nya hem. Då gillade dom mig. Nu är jag bara i vägen och ingen verkar vilja veta av mig.
Jag tänker bara på hur det skulle kännas att vara omtyckt, undrar vad det är för fel på mig.Undrar hur gammal jag blir, jag vill inte ha det så här längre, jag mår inget bra…………… 
/ Balder 4 år”

Och Ja

Jag stavade fel...

Nail Polich

Hur det går när jag målar naglarna i stress på tågstationen?

Suddig bild men den kanske visar kladdigt, avskavt nagellack?

----> Jönköping

Sitter på perrongen, nervös som vanligt. Taggad till tusen!
Läser ni i tidningen om en rabiat morsa från Enköping som gått bärsärk i Jönköping så är det jag! ;)

För?Väntan

Den här veckan är bara som en lång startsträcka. Eller ett upplopp, en spurt (fast sakta).
På fredag åker jag ner till bror och jag kan knappt bärga mig. Jag behöver verkligen komma iväg nu. Bort från allt här uppe och tanka lite energi.
Det märks att det börjar bli mörkare ute för jag är trött mest hela tiden. Ingen inspiration till något alls egentligen. All min energi som finns kvar efter jobb går till min familj. Min fina familj, vad skulle jag vara utan dem?
Mitt bakomflutna knackar på min axel och det suger musten ur mig.
Jag är ett barn i en vuxens kropp.